44 – AGUNNARYDS STEN-RIKE

Ekeboda murar och rösen

Källa: Arkeolog Martin Hanssons forskning
Text & bild: Gunvor Karlsson

Våra rösen är unika
Stenrösen är unika lämningar ur europeiskt perspektiv och konkreta spår av brukad mark. Redan en dansk 1200-talshistoriker beskrev odlingsrösen i de sydsvenska skogarna och menade att de var spår efter tidigare människor. Dessa odlingsrösen fortsattes att läggas upp i skogarna nästan fram till våra dagar.

De äldsta synliga spåren efter odling är de många odlingsrösen som hittas här och var. De äldsta har daterats till yngre bronsålder, ca 1000 f Kr. Detta vet man genom pollenanalys och rester av pollenkorn i mossmarker samt koldateringar från odlingsrösen. Stenrösen tyder på att området koloniserades.

Rösena ligger ofta på dubbelt kastavstånd och storleken på stenarna var som störst en ”mansbörda”. De låg på cirka tio meters avstånd, så att man kunde stå emellan och kasta stenen till ena eller andra röset.

Troligen har det varit en mindre del omkring röset som brukats samtidigt, kanske under en 30-50-års period, varefter ett nytt område har brutits upp och den gamla odlingsmarken har fått växa igen och betats.

Efter ett antal år har man flyttat tillbaka, bränt av grästuvorna och fortsatt att odla och utöka åkern genom röjning med nya rösen som följd. Vid utgrävning ser man att nya stenlager lagts på äldre rösen.

Arne Almén visar gropar i stenmuren, avsedda för bikupor, där värmen från stenarna utnyttjades.